Desmond Tutus stöd till Philaniprojektet

Khayelitsha del 6

Tidig fredag morgon. Kl är 06.30 och vi sitter i en taxi, åker genom ett sömnigt Kapstaden, är på väg till S:t Georges Cathedral för att deltaga i den tidigare fredagsmässan. S:t Georges Cathedral är den äldsta katedralen i Sydafrika och ärkebiskopskyrka i Kapstaden. Mässan börjar kl 07.15, har vi den tur vi hoppas på kommer mässan att ledas av ingen mindre än Desmond Tutu.

Vi är framme tidigt, på hotellet var dom oroliga för intensiv morgontrafik, vi är nästan ensamma ute på de sparsamt trafikerade gatorna. Det är i det närmaste tomt inne i kyrkan när vi anländer, vi tar plats långt fram, sätter oss på andra raden. Till vår stora förvåning ser vi ett flertal TV-kameror, stort antal fotografer och journalister. Stor aktivitet där det blir lite bråk om de bästa platserna. Vi förstår ingenting. Här finns även en stor barnkör som förbereder sig under dirigentens olika uppvärmningsövningar.

Kyrkan fylls på till i det allra närmaste sista bänk. Till slut får vi till vår stora glädje se Desmond Tutu i egen hög person, vilken fantastisk känsla att vara i samma rum som denna legend. Tillsammans med några andra präster går han in i sakristian. Hans fru Leah tillsammans med några av deras barn tar plats på den reserverade första bänken. Nu börjar det filmas och fotograferas flitigt.

Desmond är snart 85 år gammal och märkt av prostatacancer, han får hjälp och stöd att ta sig upp för de få trappstegen och mässan kan börja. Det är en helt overklig känsla och upplevelse att få deltaga i en mässa ledd av en av mina stora föredöme och en av få nu levande legender. Tänker på allt han tillsammans med Nelson Mandela gjort för sitt folk vad gäller frihet och rättvisa. Känner mig djupt störd av att deras arbete nu håller på att raseras av nuvarande president Jakob Zuma.

Lite lätt irriterande med alla fotoblixtar och knäppande kameror under predikan och körsånger. Efter kort predikan och nattvard, tänk att få ta emot brödet av denne fantastiska åldrande kämpe. Efter nattvard delas det ut en mikrofon i vilken alla tillfälliga besökare blir ombedda att tala om från vilket land vi kommer ifrån. Bänkgranne, Elisa Stone från USA, lämnar över mikrofonen till mig, när Desmond hör Sverige nämnas två gånger om ler han mot oss. Sverige har ett väldigt gott anseende här efter tidigare helhjärtat stöd i deras kamp mot apartheid.

När mässan är slut får vi möjlighet att hälsa på Desmond Tutu till ackompanjemang av fotografernas fotande. Efter det får vi veta anledningen till all den massmediala uppmärksamheten. Just idag ska den Anglikanska kyrkan i Sydafrika tilldela Desmond och hans fru Leah ett hederspris för deras mångåriga kamp för rättvisa och fred. Lätt att förstå alla TV-kameror och den fullsatta kyrkan. Och vi har den fantastiska lyckan att få uppleva allt detta från ringside.

Efter avslutad ”föreställning” är det dags för kyrkkaffe. Efter en stund kommer Desmond, han sätter sig på en stol och blir serverad te med lite tilltugg. Till min stora förvåning nickar han inbjudande mot mig och pekar på den tomma stolen jämte hans. Det är inte sant. Än en gång tar jag honom i hand och får den helt otroliga förmånen att få sitta ner och prata med denne helt fantastiska man. Ska jag vara helt ärlig minns jag inte i detalj vad vi pratade om. Minns dock att han berättade om sina resor till och upplevelser av Sverige och att jag nämnde vår kampanj och vårt planerade lopp på Sydpolen. Inför det sistnämnda log han och önskade oss all lycka och välsignelse. Med det i bagaget var det dags att tacka tusen och lämna kyrkan för vidare transport ut till Khayelitsha.

En av de mest fantastiska dagarna i mitt liv har bara börjat och fortsättning följer

 

Nedanstående bilder är tagna av fotograf Eric Miller

 

 

Khayelitsha del 5

Lång natt med orolig sömn där gårdagens händelser spelas upp gång på gång. Känner en djup tacksamhet över att ingen blev allvarligt skadad. Telefonsamtal hem vilket skapade mycken oro där hemma ock Andreas fick lova att inte följa med ut på nya hembesök i Khayelitsha nästa dag.

Vi fick skjuts ut till Khayelitsha med Eric som hyrt nytt objektiv till sin reservkamera. På grund av gårdagens händelser har det blivit lite ändring i programmet. Vi får följa med en annan mentormamma som jobbar mer i utkanten av Khayelitsha och därmed betydligt säkrare område. Vi gör hembesök i tre olika familjer med fina möten men inte alls som i går. Besöker en ensamstående mamma med 4 barn där den minsta är ca 5-6 månader gammal. Äldsta barnet är gravt CP-skadat och behöver hjälp med allt. Hur denna imponerande kvinna får sin vardag att fungera fattar jag inte. Tack vare mentormamman har hon nu lyckats få hjälp med avlastning nån gång i veckan för att kunna få en liten egentid och framför allt tid för sina övriga barn.

Besöker även familj bestående av mamma samt 16-årig dotter vilken är gravid där pappan i vanlig ordning blivit osynlig. Tyvärr är blivande mamman smittad av HIV, då är det viktigt att äta bromsmedicin innan och under förlossningen för att förhindra smittoöverföring till fostret. Det är tack vare mentormamman som hon gått och testat sig. För att förhindra ytterligare spridning av HIV är det av största vikt att så många som möjligt av de unga gravida går och testar sig.

Resten av förmiddagen tillbringar vi på polisstationen. Får träffa högsta polischefen som flera gånger beklagar och ber om ursäkt för vad vi blev utsatta för i går. Han ger som förklaring att det i förgår släpptes 3 ”hungriga vargar” fria från fängelset inne i Kapstaden. Kvällen innan hade en civilklädd polis blivit skjuten i ansiktet och avlidit. I dag på morgonen hade ytterligare en civilklädd polis blivit skjuten i ansiktet. Allt detta plus ytterligare några rån ute i Kayelitsha relaterade polischefen till de frisläppta vargarna.

Efter alla ursäkter och beklagande blir vi ombedda att titta igenom deras bildarkiv på män som tidigare blivit dömda för rån och andra typer av brott. Finns över 200 bilder där jag upplever ett stort obehag och ledsamhet inför den verklighet alla dessa män tvingas leva under. Jag reagerar på ett foto där jag tycker mig svagt känna igen ansiktsdragen. Efter denna tröttsamma och obehagliga bildstudie får vi träffa kriminalaren från i går och får kopior på våra anmälningar.

Tillbaka på centret tillbringar vi en stund inne på förskolan och leker lite med barnen som precis vaknat efter sin vila. Resten av eftermiddagen sitter vi tillsammans med ledningen för Philani och får mer utförlig information om dess verksamhet. Det blir även en hel del prat om gårdagens otrevligheter.

Åker tillbaka till Kapstaden och vårt hotell strax efter kl 17.00.