Lång
vandring till vårt tält, börjar skaka och tar mig fram som en
hoppande känguru. Andreas stannar kvar och njuter segerns sötma.
Mina känsellösa och stumma händer har stora problem att öppna
tältets dubbla dragkedjor. Till slut är jag inne i tältet och nu
börjar nästa utmaning, få av mig mina blöta kläder. Efter till
synes oändligt slit i blöta kläder kommer jag ner i sovsäcken. Nu
har jag ingen som helst känsel i mina händer.
När
Andreas kommer tillbaka ber jag att han ska plocka fram några
värmekuddar att ha i händerna för att få tillbaka lite färg och
värme. Det tar ett par timmar innan känseln sakta återvänder och
med den en mer naturlig färg. Andreas är en tuffing utan tvekan tar
han sig bort till duschen för en kall avrivning.
Inte
många minuter av sömn natten till måndag. Upplever loppet om och
om igen, känner en oerhört stor glädje och tacksamhet över att vi
klarat av vad vi föresatt oss. Känner även en tomhetskänsla,
Antarctic Ice Marathon har varit med mig i tankarna i nästan 2,5 år
och nu är det plötsligt bakom ryggen. Känner redan en saknad och
längtan efter att få definiera nya mål och äventyr.
Känner
en stor tacksamhet gentemot alla som ställt upp och hjälpt till på
olika sätt med vår kampanj LÅT FLER FÅ FYLLA FEM. Ett stort och
innerligt tack framför allt till Svenska Kyrkans Internationella
arbete utan vars hjälp vi inte skulle kunna driva kampanjen. Ett
extra stort tack till Sanna Bulow som är vår kontakt uppe i
Uppsala.
Inte
minst stort tack till alla som ställt upp med gåvor till kampanjen.
Jag hoppas att vi på något sätt kan fortsätta vår kampanj i
förhoppning om att i vart fall några barn och kvinnor ska kunna gå
en bättre framtid till mötes.
Man kan stödja vår kampanj LÅT FLER FÅ FYLLA FEM vilket man lättast gör genom att
- SMS:a MARATON100 eller 200 till 72905 för att skänka 100 respektive 200 kr
- Swisha till 9001223 skriv MARATON i meddelandefältet
- Plusgiro 90 01 22-3 skriv MARATON i meddelandefältet
- Bankgiro 900-1223 skriv MARATON i meddelandefältet
No comments:
Post a Comment