22 January 2016

Dom springer Maraton på Antarktis

Bild: Jari Välitalo

Genom att springa 42,2 kilometer på Antarktis ska Håkan Jonsson komma med i den exklusiva, lilla skara som genomfört maratonlopp på jordens alla sju kontinenter. Inför eventet samlar han in pengar till barn i Kapstadens kåkstäder.


Vi träffas på den snötäckta stranden i Ringenäs, där 65-årige läkaren Håkan Jonsson tar en löprunda med 29-årige sonen Andreas.

– Det gäller att vänja sig vid kyla och halt underlag, säger Håkan och skrattar.

Han har nämligen anmält sig och sonen till världens sydligaste maratonlopp: Antarctic Ice Marathon.

– Loppet går i november, som är deras sommar, men man kan inte säga i förväg om det blir 10 eller 20 minusgrader, förklarar Håkan, som för tillfället har utmärkta förhållanden i Halmstad för att träna ”Antarktis-löpning”.

Deltagarna måste ta sig till kuststaden Punta Arenas i södra Chile. Där väntar fyra och en halv timmes flygning i ett jättelikt jettransportplan av typen Iljushin IL-76, som tar dem till den 3 000 meter långa landningsbanan på isen på Union Glacier.

– Allting ingår i anmälningsavgiften, men det är inte billigt, konstaterar Håkan och pekar på att loppet kostar 13 500 euro per person – alltså runt en kvarts miljon kronor för de två.

På basen där, som ligger 700 meter över havsnivån och 100 mil från den geografiska Sydpolen, bor de minst tre nätter i tält med dubbla väggar. Tälten värms upp naturligt med solljuset som lyser 24 timmar om dygnet under sommarmånaderna.

– Vi har fått order om att ha öppet datum på biljetten hem från Chile eftersom väderförhållandena på Antarktis vissa år har gjort att löparna blivit fast där några dagar extra innan planet har kunnat lyfta från glaciären.

Inför loppet har de fått instruktioner om hur de måste vara klädda, exempelvis med vindtåligt material ytterst, skidglasögon och skor med dobbar.

– Det går inte så fort som i vanliga stadslopp, men för mig spelar det ingen roll. Jag är aldrig snabb, jag springer mer för själva upplevelsen och vill ta in allting omkring mig, säger Håkan.

I det här fallet handlar det om vita, vidsträckta vyer – med karga, mörka bergstoppar vid båda sidorna av rutten.

Loppet har kommit till för att folk ska kunna springa maraton på jordens alla sju kontinenter. Till skillnad från Arktis, som omgärdar Nordpolen, är Antarktis nämligen en riktig kontinent med en landmassa som ligger ovanför havsytan – dock utan någon fast befolkning.

– Jag har ju sprungit fyra maror i Europa, två i Afrika, en i Asien, en i Sydamerika, en i Nordamerika och en i Oceanien – så nu är det bara Antarktis kvar, säger Håkan och drar bak några av de långa, silverfärgade hårstråna som har blåst upp i hans ansikte.

I dagsläget är det 106 män och 28 kvinnor som är med i ”The 7 Continents Marathon Club”. Två av dem, Anders Pettersson och hans dotter Stefanie, är svenskar – även om de var skrivna i Brasilien när de sprang.

– För mig känns det väldigt speciellt att få uppleva ett sådant här äventyr tillsammans med min son, säger Håkan och berättar att de tidigare sprungit två maror ihop.

Enda bakslaget hittills i planeringen är att alla platserna i årets lopp redan var bokade när de anmälde sig.

– Så nu är vi i stället med i november 2017, men inget ont som inte har något gott med sig. Jag har passat på att anmäla mig till ökenmaraton i Petra i Jordanien i september, säger Håkan, vars dialekt från småländska Nybro inte suddats ut under alla år i Halmstad.

– Det har länge varit en dröm att besöka den historiska staden – och när det går en mara där också var det lika bra att slå två flugor i en smäll.

En stor del av byggnationen i Petra är uthuggen ur klipporna och staden har utsetts till ett av världens sju nya underverk.

Ökenmaran ska dessutom vara riktigt tuff, vilket bland annat märks på att maxtiden är satt till sju timmar. Förutom att det kan vara 35 grader varmt rör det sig om 1 200 meters stigning under loppet – och ungefär lika mycket utförslöpning.

– Förhållandena verkar påminna om när jag var i Tanzania och sprang Kilimanjaro marathon. Då var det också 35 grader. Och det var minst lika jobbigt att ta sig ner för bergssluttningen som att komma upp för den.

– Folk som inte har testat långlopp fattar inte hur ont det gör i benen att springa i nedförsbackar när man är trött och varenda steg hugger i låren.

Håkan minns bland annat hur en kvinna fick en psykos efter målgången.

– Hon drack bara vatten under loppet och svettades så mycket att hon blev tom på salter.

Förutom ”bonusen” med maraton i Jordanien tycker Håkan att det är bra med ett extra år för insamling av pengar till kåkstadsbarn i Sydafrika.

– När jag sprang i Kapstaden förra året slogs jag av misären där. Jag bestämde mig för att använda uppmärksamheten inför loppet på Antarktis till att försöka hjälpa barnen som växer upp i kåkstäderna.

Egentligen har Håkan nått traditionell pensionsålder, men två veckor i månaden jobbar han halvtid på nätterna med att analysera röntgenbilder åt ett internationellt företag. En vecka i månaden jobbar han för en privat röntgenklinik på Nyhem i Halmstad.

– Den fjärde veckan varje månad är jag pensionär. Den tiden ska jag ägna åt att åka runt och hålla föredrag om barnens situation i kåkstäderna.

Snart ska han besöka Kapstaden igen, tillsammans med Andreas, bland annat för att ta bilder till sina föredrag.

– Min insamling är knuten till Svenska kyrkans kampanj ”Låt fler få fylla fem!”. Jag har länge varit engagerad i kyrkans hjälparbete och nu vill jag få in det i ett nytt sammanhang – eftersom det här med olika lopp blivit så populärt.

Håkans ”karriär” med långlopp började i samband med att han ville göra en så kallad Ironman när han fyllde 50. Det är ett triathlon där man simmar 3 800 meter i öppet vatten, cyklar 18 mil och avslutar med att springa 42,2 kilometer.

– För att klara av den avslutande maran testade jag att springa Stockholm maraton det året.

Efter järnmannen blev det ett sexårigt uppehåll före nästa mara, som han gjorde tillsammans med Andreas i Kina.

– Det var ett alldeles särskilt ögonblick att få springa i mål sida vid sida med sin son, säger Håkan och konstaterar samtidigt att just Great Wall marathon är den tuffaste han gjort – med över 5 000 trappsteg.

– Åtta av kilometrarna gick uppe på kinesiska muren, med trappsteg som var så höga och djupa att det var omöjligt att springa, minns Andreas och fortsätter:

– På vissa ställen var det väldigt smalt och bara ett rep att hålla sig i för att inte ramla ner.

På frågan om vilken av hans tio maror som varit bäst svarar Håkan annars Sydney.

– I och med att vi bodde där ett helt år, medan jag jobbade med röntgenanalyser åt svenska sjukhus när det var natt i Sverige, var det ju hemmaplan för mig, säger han och försöker beskriva hur det kändes att se hustrun Bitte stå och vinka vid målgången intill det klinkerklädda, världsberömda operahuset som ritats av den danske arkitekten Jörn Utzon.

– Sämsta maran var Buenos Aires, ett riktigt trist stadslopp, där jag dessutom var sliten efter att först ha vandrat inkaleden.

Att loppen är roliga upplevelser är en viktig morot för Håkan.

– Om jag inte har något mål för min träning tycker jag oftast att det är för mörkt, för kallt eller för blåsigt för att springa – och läser hellre en bok.

Men med såväl ökenmara som Antarktismara framför sig har han inga problem med motivationen. Fast när HP berättar att det även finns en ”Marathon Grand Slam Club”, där de 68 deltagarna, förutom de sju kontinenterna, även sprungit North Pole Marathon – där funktionärerna är beväpnade ifall det kommer isbjörnar – skakar Håkan på huvudet.

– Där går gränsen.

Fotnot. Förberedelserna och insamlingsarbetet går att följa på maraton-sydpolen.blogspot.se


Du kan stödja kampen mot barnadödlighet med en gåva till vår insamling

- Sms:a MARATON100 till 72905 för att ge 100 kr
- Sms:a MARATON200 till 72905 för att ge 200 kr
- Swisha till 9001223, skriv MARATON i meddelandefältet
- Plusgiro 90 01 22-3 skriv MARATON i meddelandefältet
- Bankgiro 900-1223 skriv MARATON i meddelandefältet

Tack för din gåva!

No comments:

Post a Comment