Tidig fredag morgon. Kl är 06.30 och
vi sitter i en taxi, åker genom ett sömnigt Kapstaden, är på väg
till S:t Georges Cathedral för att deltaga i den tidigare
fredagsmässan. S:t Georges Cathedral är den äldsta katedralen i
Sydafrika och ärkebiskopskyrka i Kapstaden. Mässan börjar kl
07.15, har vi den tur vi hoppas på kommer mässan att ledas av ingen
mindre än Desmond Tutu.
Vi är framme tidigt, på hotellet var
dom oroliga för intensiv morgontrafik, vi är nästan ensamma ute på
de sparsamt trafikerade gatorna. Det är i det närmaste tomt inne i
kyrkan när vi anländer, vi tar plats långt fram, sätter oss på
andra raden. Till vår stora förvåning ser vi ett flertal
TV-kameror, stort antal fotografer och journalister. Stor aktivitet
där det blir lite bråk om de bästa platserna. Vi förstår
ingenting. Här finns även en stor barnkör som förbereder sig
under dirigentens olika uppvärmningsövningar.
Kyrkan fylls på till i det allra
närmaste sista bänk. Till slut får vi till vår stora glädje se
Desmond Tutu i egen hög person, vilken fantastisk känsla att vara i
samma rum som denna legend. Tillsammans med några andra präster går
han in i sakristian. Hans fru Leah tillsammans med några av deras
barn tar plats på den reserverade första bänken. Nu börjar det
filmas och fotograferas flitigt.
Desmond är snart 85 år gammal och
märkt av prostatacancer, han får hjälp och stöd att ta sig upp
för de få trappstegen och mässan kan börja. Det är en helt
overklig känsla och upplevelse att få deltaga i en mässa ledd av
en av mina stora föredöme och en av få nu levande legender. Tänker
på allt han tillsammans med Nelson Mandela gjort för sitt folk vad
gäller frihet och rättvisa. Känner mig djupt störd av att deras
arbete nu håller på att raseras av nuvarande president Jakob Zuma.
Lite lätt irriterande med alla
fotoblixtar och knäppande kameror under predikan och körsånger.
Efter kort predikan och nattvard, tänk att få ta emot brödet av
denne fantastiska åldrande kämpe. Efter nattvard delas det ut en
mikrofon i vilken alla tillfälliga besökare blir ombedda att tala
om från vilket land vi kommer ifrån. Bänkgranne, Elisa Stone från
USA, lämnar över mikrofonen till mig, när Desmond hör Sverige
nämnas två gånger om ler han mot oss. Sverige har ett väldigt
gott anseende här efter tidigare helhjärtat stöd i deras kamp mot
apartheid.
När mässan är slut får vi möjlighet
att hälsa på Desmond Tutu till ackompanjemang av fotografernas
fotande. Efter det får vi veta anledningen till all den massmediala
uppmärksamheten. Just idag ska den Anglikanska kyrkan i Sydafrika
tilldela Desmond och hans fru Leah ett hederspris för deras
mångåriga kamp för rättvisa och fred. Lätt att förstå alla
TV-kameror och den fullsatta kyrkan. Och vi har den fantastiska
lyckan att få uppleva allt detta från ringside.
Efter avslutad ”föreställning” är
det dags för kyrkkaffe. Efter en stund kommer Desmond, han sätter
sig på en stol och blir serverad te med lite tilltugg. Till min
stora förvåning nickar han inbjudande mot mig och pekar på den
tomma stolen jämte hans. Det är inte sant. Än en gång tar jag
honom i hand och får den helt otroliga förmånen att få sitta ner
och prata med denne helt fantastiska man. Ska jag vara helt ärlig
minns jag inte i detalj vad vi pratade om. Minns dock att han
berättade om sina resor till och upplevelser av Sverige och att jag
nämnde vår kampanj och vårt planerade lopp på Sydpolen. Inför
det sistnämnda log han och önskade oss all lycka och välsignelse.
Med det i bagaget var det dags att tacka tusen och lämna kyrkan för
vidare transport ut till Khayelitsha.
En av de mest fantastiska dagarna i
mitt liv har bara börjat och fortsättning följer
Nedanstående bilder är tagna av fotograf Eric Miller
No comments:
Post a Comment