Livet är en märklig företeelse. Ljus
och mörker om vartannat, sista veckorna har bjudit på höjder lika
höga som toppen på Kilimanjaro och lika djupa dalar som vid
stranden av det döda havet. För några veckor sedan blev vi
morföräldrar för 3:e gången och alldeles nyligen farföräldrar
för 1:a gången. 2 fantastiskt söta små tjejer som smälter
hjärtan. Känner ett fantastiskt privilegium att få ha alla våra
barn inom löpavstånd.
Samtidigt ligger min älskade mamma på
sitt yttersta och i förra veckan fick jag meddela en nära och
väldigt kär släkting att hen drabbats av cancer. Lycka och sorg i
samma paket. Hur hanterar man en sån kompott?
Trots allt tar glädjen och
tacksamheten över barn och barnbarn över med bred och tacksam
marginal. Det enda vi med säkerhet vet är att livet för oss alla
är ändligt. Det gäller att ta vara på den korta tid vi får
finnas här tillsammans med släkt och alla goda vänner. Vara
tacksam för alla möjligheter som finns, undvika onödiga
konflikter. Försöka så gott det går att behandla sin nästa på
ett sätt som man själv vill bli bemött.
Jag har alltid känt mig älskad av min
mamma och vill så gott jag kan förmedla samma känsla till mina
barn och barnbarn. En kram, klapp på kinden, uppmuntran ett vänligt
ord kostar så lite men kan betyda ofantligt mycket.
Det är en skör tråd vi balanserar på
så det gäller att att hålla balansen och blicken riktad mot det
viktiga i livet – familj, vänner och medmänniskor.
Tänker på er kramar
ReplyDeleteDu är en fantastisk medmänniska och vän ❤
ReplyDeleteDu sprider både hopp och kärlek runtom dig och jag beundrar verkligen din energi & styrka ⭐⭐⭐⭐⭐