Ont i rygg och ben

Nu hopar sig orosmolnen på vår himmel som inte är helt blå. Ena av mina största inspiratörer och föredömen har tyvärr lämnat oss efter en tids hastigt accelererande sjukdom. Den så förhatliga prostatacancern har skördat ytterligare ett offer. Min älskade och varmhjärtade svärfar har gett sig ut på sin sista resa där slutstationen representerar plats av smärtfri vistelse i väntan på att vi ska ses igen. Vi saknar dig innerligt och skänker många varma tankar av tacksamhet och kärlek som du tar med dig på din resa.

Dessutom har jag börjat drabbas av ålderskrämpor. Värk i den gamla ryggen samt för nån vecka sedan drabbades jag av ”baksida” vänster lår vilket hindrar mig från den nödvändiga träningen. Med tanke på att den 19 november närmar sig med allt för hastiga steg börjar det kännas allt annat än bra. Men vi ger oss inte, kämparglöden lyser stark i den slitna kroppen. Klarade jag Petra desert marathon kommer så klart Antarctica Ice Marathon inte vara ett oöverstigligt hinder.

För min egen del räcker det med att sända en tanke söderut och återskapa bilderna från den obeskrivliga nöden nere i Kapstadens kåkstäder för att blåsa bort alla negativa tankar. Vi gör det här för att förhoppningsvis några barn och unga mödrar ska kunna få förutsättning för ett bättre liv. Inre bilder av mina vandringar tillsammans med mentormammorna genom Khayelitshas trånga gränder får mig att inse att det egentligen inte finns några hinder som vi inte kan passera eller ta oss över. Inte ens 42,2 km i 30 graders kyla på 3 km tjockt istäcke. Philanis arbete är livsviktigt för så många av kålstädernas utsatta medborgare och vårt mål är att så gott vi kan stötta dom genom en gåva via Svenska kyrkans internationella arbete.